Kristina Ulander

Frågor och svar med "Kicki"

Vad med Paralympics längtar du mest till?

Att få göra det med mitt lag. Det är en dröm som går i uppfyllelse att få göra ett fjärde Paralympics.

Vad har den paralympiska drömmen betytt för dig?

Den har betytt mycket. Att få vara med som ett av världens tio bästa lag. Jag kommer ihåg mitt första Paralympics väldigt väl – det var verkligen “wow”. Det har inneburit minnen för livet.

Vilket mål har du i Milano Cortina?

Klart att vi vill ta medalj. Men det är tio av världens bästa lag som ska mötas, och det gäller att komma topp fyra för att gå till semifinal. Så allt måste stämma för att vi ska gå hela vägen.

Vad har varit tuffast i din satsning och varför?

Det har varit tufft att ägna sig åt mycket ensamträning, vilket jag fick göra många år. Men sen lurade jag med Marcus (Holm) som blev min sparringpartner. Vi lärde känna varandra 2013 när han fortfarande spelade kälkhockey. Det har betytt mycket att kunna satsa tillsammans.

Lyssnar du på musik när du tränar?

Jag lyssnar gärna på musik. Allt från pop till rock, men mest rock.

Hur mycket jobbar du vid sidan av?

Jag jobbar 75 procent. Jag har en väldigt förstående arbetsgivare som kan ge ledigt när det behövs. När jag vann SM-guld med Ronny och Marcus i Gävle förra helgen bjöd kollegorna på tårta och blommor. De är stolta över mig. Och när jag påbörjade min anställning sa jag att jag är borta lite då och då över vintern. “Jo, men det vet vi. Vi har googlat dig”, sa de. Och när jag sa att det kan bli mitt sista Paralympics svarade de “Nej, vi tycker att du ska fortsätta”.

Vad är ditt största intresse utöver idrotten?

Det är min ridning. När jag kliver av curlingen rider jag dressyr. Det är kul med en sommarsport. Min häst Alfons är 22 år och en riktig gentleman.

Berätta om när du hittade parasporten. Hur gammal var du och hur gick det till?

Jag hade alltid varit en hästtjej innan jag skadade mig i en scooterolycka 2002. Jag fortsatte med ridningen efter att jag hamnade i rullstol. 2006, när jag var 25, fick jag chansen att prova på curling. Bara ett år efter fick jag chansen på VM på hemmaplan i Sollefteå. Jag kom inte med för att jag var bra, utan för att de behövde tjejer. Det var så få tjejer på den tiden. Från början var jag med till och från. Men efter att vi tog VM-silver i Sotji 2013 bestämde jag mig för att satsa hårdare.

Vad har parasporten betytt för dig?

Curling är en fantastiskt rolig lagsport, det är en stor gemenskap. Vi har ett väldigt fint lag. Jag har sagt flera gånger att “det här blir mitt sista Paralympics” men så blir det ändå fyra år till. För vi har så kul när vi väl kör tillsammans.