Arvid Skoglund

Frågor och svar med Arvid

Vad med Paralympics längtar du mest till?

Att få tävla på den nivån. Det ska bli så häftigt att få representera Sverige på den här scenen.

Vilket mål har du?

Man vill vara snabbast såklart. Jag vill ha två felfria åk i teknikgrenarna sen får vi se hur långt det räcker. Jag har varit sjua på VM tidigare, så det hade varit kul att slå den noteringen.

Vad har den paralympiska drömmen betytt för dig?

Det har betytt allting för mig. Det är därför jag fortsätter åka. VM är såklart stort men det går inte att jämföra med det här. Jag hoppas det blir lite mer publik än sist i Kina när allt var så präglat av covid.

Vad har varit tuffast i din satsning?

Jag har haft en del problem med ångest och nervositet inför tävling de senaste åren. Ibland kan det gå hur bra som helst på träning men på start vid tävling funkar ingenting. Jag har jobbat med det tillsammans med idrottspsykolog för att hitta lugnet inför tävling, och jag upplever inte samma ångest längre. Jag känner fortfarande en del nervositet, men mer på ett bra sätt nu.

Gör du något särskilt eller vidskepligt kopplat till tävling?

När jag sätter på mig utrustningen sätter jag alltid på höger pjäxa och höger handske först. Alltid samma ordning på allt. Det blir som en liten rutin man alltid har. Men det är inget jag reflekterar över så mycket.

Hur mycket tränar du i veckan?

1-2 pass nästan varje dag per vecka. 15 timmar totalt.

Lyssnar du på musik när du tränar?

Ja, det blir en salig blandning. Jag lyssnar ganska mycket på hårdrock, typ Rammstein. Men även på en genre som heter Phonk, som är typ elektrisk musik.

Hur mycket jobbar du vid sidan av?

Den här säsongen har jag fått mer stöd ekonomiskt. Under säsongen har jag inte behövt jobba någonting. Annars har jag sommarjobbat för att bygga upp en budget under säsongen.

Vad är ditt största intresse utöver idrotten?

Jag gillar att vara ute i naturen och fiska. Gärna uppe i Jämtland där det finns bra vandringsleder.

Berätta om när du hittade parasporten. Hur gammal var du och hur gick det till?

Jag vet inte hur gammal jag var. Gick typ i sjuan eller åttan. Jag hade åkt skidor hela livet, men visste inte om att parasporten fanns. Jag upptäckte den av en slump när vi var iväg med klubben i Björnrike på träningsläger. Jag träffade på en sitskiåkare som rekommenderade att jag skulle prova. Sen blev jag mer och mer involverad och lyckades få min klubb Hudik Alpin att starta en parasektion.

Vad har parasporten betytt för dig?

Den har betytt jättemycket för mig. Innan parasporten träffade jag inte direkt andra med funktionsnedsättningar, och då känner man sig annorlunda. Helt plötsligt var jag i en gemenskap där alla såg olika ut och hade olika berättelser – och fick tävla på rättvisa villkor.