Elijah Primak: "Jag har blivit personen jag vill vara"

Elijah Primak skadade sig i en fallolycka som 17-åring. Idag är han en av de svenska representanterna i truppen till Paralympics i Milano Cortina 2026.

– Det känns väldigt stort och superspännande att få tävla på en så hög nivå, säger Elijah.

Parasporten förändrar liv. Det är 23-årige Elijah Primak från Sundsvall ett levande exempel på. Vid 17 års ålder höll han på med droger och fick en psykos hemma hos en kompis. Tillståndet fick honom att vilja ta livet av sig, så han bestämde sig för att dyka ner från balkongen tre våningar upp. Elijah landade på ryggen och bröt en kota på tre ställen.

– Det var såklart en tung tid. Men jag accepterade min situation väldigt fort och tänkte att nu får jag ta tjuren vid hornen, även om jag hade dagar på sjukhus där jag låg och grät i sängen, säger han.

Det blev starten på Elijahs nya liv. Innan olyckan hade han ägnat större delen av livet åt idrott. Han åkte mycket skidor som liten och spelade basket från 12 till 17 års ålder. Därför bestämde han sig att han ville fortsätta att vara en idrottare även efter att ha hamnat i rullstol.

– Mina kompisar snackade om att dra upp till Åre. Och jag kände att jag också ville haka på. Så jag skaffade mig en sitski på Blocket och började träna här i Sidsjöbacken i Sundsvall. Efter helgen i Åre var jag helt fast, berättar han.

Där och då inleddes en helt ny satsning för då 19-årige Elijah, som sadlade om helt till alpint.

– Det har betytt så mycket att få tillbaka den sportsliga glöden, att få utvecklas på träning och i tävling. Jag har alltid varit en riktig tävlingsmänniska, och nu är det roligaste jag vet att grinda skidåkning. Från mina trubbelfyllda tonår till att ta livet med en klackspark. Jag har blivit personen jag vill vara. Jag försöker att inte ta livet på allvar, men inte heller för givet.

Men det är inte bara i skidbacken som Elijah gillar att hitta utmaningar.

– Det är lite kul att sitta i rullstol, det blir en spänning i vardagen. När det bara finns trappor och ingen ramp till exempel. Då vill jag klara det även om det inte finns något stöd. Min flickvän bor på tredje våningen, utan hiss. Det löser jag själv. Så jag hoppar ur stolen och tar mig upp på rumpan och drar stolen efter mig. Sen åker jag ner baklänges och håller mig i stången. Jag hatar att folk säger till mig att ’det där klarar du inte’. Då ska jag fan klara det.

Sju år senare har den alpina satsningen tagit Elijah hela vägen till Paralympics-debut, efter en riktigt stark tävlingsvinter.

– Det känns väldigt stort och superspännande att få tävla på en så hög nivå. Jag ser fram emot att stå på start framför hur mycket folk som helst och bara komma in i zonen och köra. Jag har verkligen fått slalom att klicka i vinter, som att jag hittat en nyckel i min träning. Så nu är det bara att kräma ut allt jag har, säger han.