PARALYMPISK UTVECKLING I URVAL

1952 arrangeras det första International Stoke Mandeville Games, föregångaren till vad som så småningom ska komma att utvecklas till Paralympics.

Det första officiella Paralympics arrangeras i Rom. 400 aktiva från 23 nationer deltar. Efter detta arrangeras tävlingen med fyra års intervall.

De första svenska medaljerna bärgas under sommarspelen i Tel Aviv. Det blir 1 svenskt guld, 6 silver och 4 brons.

Spelen öppnar för fler skadeklasser än tidigare, då enbart rullstolsburna fått delta. Samma år arrangeras vinter-Paralympics för första gången, i Örnsköldsvik. Kjell Hörnblad bär den svenska fanan. Sverige tar 6 guld, 6 silver och 7 brons.

Paralympics arrangeras i Seoul, för första gången på samma ort och med samma faciliteter som de Olympiska Spelen.

Tidigare hade flera paraplyorganisationer samverkat för att driva rörelsen framåt. Den 22 september 1989 grundas International Paralympic Committee (IPC) i Düsseldorf och tar huvudansvaret.

1992 är året då Paralympics för första gången arrangeras på samma plats som OS även vid ett vinterspel, först ut som arrangörsort stod Albertville.

Sommar- och vinterparalympics hade fram till spelen i Albertville arrangerats med fyraårsintervaller och då på samma år. Från och med nu alternerar de likt OS och det blir därmed paralympiska spel vartannat år.

Sommarspelen för OS och Paralympics har visserligen gått på samma ort sen 1988 – och vinterspelen sen 1992 – men nu avtalar IPC och IOK om att Paralympics och OS ska arrangeras på samma ort.

Paralympics 2004 i Aten är de första spelen med dagliga TV-sändningar. Det paralympiska mottot ”spirit in motion” och den paralympiska symbolen bestående av tre Agitos används för första gången.

1988 i Seoul var första gången som de paralympiska spelen och de olympiska spelen arrangerades på samma plats. 30 år senare, i samma land, skrivs ett historiskt långt samarbetsavtal mellan Internationella Paralympiska Kommittén (IPC) och Internationella Olympiska Kommittén (IOK). Avtalet sträcker sig till 2032.