Gå till innehåll
$siteName

Efter allvarliga olyckan: Utvecklings­lägret blev en ny början för Moa

Moa i stakmaskin och i roddmaskin.

Moa Kollberg har återhämtat sig på rekordtid efter att ha brutit ryggen. Nu satsar hon på parasporten.

Bara fyra månader efter arbetsplatsolyckan tar 24-åriga Moa Kollberg sina första steg mot en elitsatsning inom parasporten.

När hon var yngre åkte Moa Kollberg alpint i Landskrona Ski Club. Skidåkningen har alltid varit en stor del av hennes liv, men hon har gillat att prova många olika aktiviteter: från gymnastik till ridning och thaiboxning. På senare år har Moa sprungit halvmaraton och genomfört Svenska klassikern.

Idrotten är – och har alltid varit – hennes sätt att må bra.
– Jag mår och sover bättre när jag idrottar. Jag älskar att vara ute, så utomhusidrotter passar mig bra, säger hon.

Dagen som slutade i katastrof

Den där arbetsdagen i oktober i fjol började som vilken dag som helst i mountainbikeparken där Moa jobbade. Hon hörde över radion att en cyklist hade ramlat och brutit nyckelbenet – inget ovanligt. Hon tog terrängbilen för att hämta personen, men på väg tillbaka gick allt fel.

– Det var en dålig väg med brant sluttning. Bilen tippade och jag fick den över mig, berättar hon.

Moa bröt ryggen och ådrog sig en ryggmärgsskada. Efter en vecka på intensivvårdsavdelning följde tio veckors sjukhusvistelse. Fysioterapeuter kom flera gånger om dagen. Successivt började Moa få igång benen och kunde till slut gå med gåbord.

Mentalt var det en berg- och dalbana.
– Från början skämtade jag bort allt, som ett skydd. Det var ett otroligt högt fall – från att vara väldigt aktiv till att bli helt sängliggande. Men jag är målinriktad och ville tillbaka till ett aktivt liv.

Ett avgörande steg kom när hon flyttades till sjukhuset i Höör. Där mötte Moa en ung fysioterapeut som trodde på henne. Mötet blev en vändpunkt. För första gången kände Moa att någon verkligen såg hennes driv och inte hennes begränsningar.
– Hon satte inga stopp. Jag fick fria tyglar. Jag började simma varje dag, köra rehab i bassäng och cykla – både inne och ute. Det betydde jättemycket.

Moa på en brits på sjukhuset. Hon har nackkrage, syrgasmask och massor av slangar kopplade till sig.

Moa på sjukhuset strax efter olyckan. Foto: Privat

Kontaktade förbundskaptenen

Redan tre–fyra veckor efter olyckan började Moa inse att hon inte skulle bli helt återställd. Höften var svag, rotationen nedsatt, hon hade droppfot på höger sida och begränsad rörelse i vänster underben.

Efter att ha blivit utskriven från sjukhuset strax före jul – en tid då alla verkade upptagna och hon kände sig ensam – började hon googla och leta alternativ inom parasporten.
Hon hittade mejladressen till förbundskapten i paraalpint. Moa mejlade – och han ringde upp.

– Han tipsade direkt om utvecklingslägret på Bosön. Jag kände bara: ”Varför inte?”, berättar hon.

Helgen öppnade nya dörrar

Sagt och gjort. Under helgen 13–15 februari deltog Moa på Start Your Impossible Camp Utvecklingsläger på Bosön. Det blev hennes första riktiga kontakt med parasporten och startpunkten för något helt nytt.

– Det var väldigt kul och lärorikt. Inspirerande. Jag fick träffa idrottare och upptäcka idrotter jag inte ens tänkt på fanns.

Triathlon var en av överraskningarna.
– Innan skadan hade jag som mål att göra en Ironman – och på lägret fanns personer som skulle göra det. Det var otroligt inspirerande.

Utöver det lyfter Moa gemenskapen:
– Att se hur mycket stöd det finns inom parasporten. Idrottare som stöttar varandra, och tränare och föreningar som stöttar aktiva – det var häftigt att uppleva.

Hon berättar att fystesterna gav energi, målsättningssamtalen likaså.
– Jag gillar att pressa mig själv och se vad jag klarar av. Det var härligt att testa kroppen igen. Att bli pushad.

”Ett bra steg vidare”

Idrottsmässigt lever Moa i nuet. Hon vill ta saker steg för steg.
– Jag hoppas kunna åka alpint den här säsongen och förhoppningsvis åka på något läger. Jag skulle vilja satsa på det.

Samtidigt lockar även kanot, som hon fick testa på Bosön.
– Det var riktigt roligt att testa. Jag lär höra av mig till Ängelholms rodd- och kanotklubb inom kort. Jag har inga stora visioner än – men lägret var ett väldigt bra steg vidare.

Tipset till andra: ”Bara kör!”

För Moa blev helgen på Bosön inte bara en introduktion till parasporten – utan början på något större. En möjlighet att hitta sig själv som idrottare igen. Och nästa gång hon står på startlinjen kan det mycket väl vara med en paralympisk satsning i sikte.

Moas råd är enkelt till alla som vill börja idrotta eller ta nästa steg i sin utveckling:
– Våga ta kontakt. Bara kör! Folk är villiga att hjälpa och guida dig rätt.

För Moa har resan bara börjat.

Moa på en brits på sjukhuset. Hon har nackkrage, syrgasmask och massor av slangar kopplade till sig.

Moa på sjukhuset strax efter olyckan. Foto: Privat

Kontaktade förbundskaptenen

Redan tre–fyra veckor efter olyckan började Moa inse att hon inte skulle bli helt återställd. Höften var svag, rotationen nedsatt, hon hade droppfot på höger sida och begränsad rörelse i vänster underben.

Efter att ha blivit utskriven från sjukhuset strax före jul – en tid då alla verkade upptagna och hon kände sig ensam – började hon googla och leta alternativ inom parasporten.
Hon hittade mejladressen till förbundskapten i paraalpint. Moa mejlade – och han ringde upp.

– Han tipsade direkt om utvecklingslägret på Bosön. Jag kände bara: ”Varför inte?”, berättar hon.

Helgen öppnade nya dörrar

Sagt och gjort. Under helgen 13–15 februari deltog Moa på Start Your Impossible Camp Utvecklingsläger på Bosön. Det blev hennes första riktiga kontakt med parasporten och startpunkten för något helt nytt.

– Det var väldigt kul och lärorikt. Inspirerande. Jag fick träffa idrottare och upptäcka idrotter jag inte ens tänkt på fanns.

Triathlon var en av överraskningarna.
– Innan skadan hade jag som mål att göra en Ironman – och på lägret fanns personer som skulle göra det. Det var otroligt inspirerande.

Utöver det lyfter Moa gemenskapen:
– Att se hur mycket stöd det finns inom parasporten. Idrottare som stöttar varandra, och tränare och föreningar som stöttar aktiva – det var häftigt att uppleva.

Hon berättar att fystesterna gav energi, målsättningssamtalen likaså.
– Jag gillar att pressa mig själv och se vad jag klarar av. Det var härligt att testa kroppen igen. Att bli pushad.

”Ett bra steg vidare”

Idrottsmässigt lever Moa i nuet. Hon vill ta saker steg för steg.
– Jag hoppas kunna åka alpint den här säsongen och förhoppningsvis åka på något läger. Jag skulle vilja satsa på det.

Samtidigt lockar även kanot, som hon fick testa på Bosön.
– Det var riktigt roligt att testa. Jag lär höra av mig till Ängelholms rodd- och kanotklubb inom kort. Jag har inga stora visioner än – men lägret var ett väldigt bra steg vidare.

Tipset till andra: ”Bara kör!”

För Moa blev helgen på Bosön inte bara en introduktion till parasporten – utan början på något större. En möjlighet att hitta sig själv som idrottare igen. Och nästa gång hon står på startlinjen kan det mycket väl vara med en paralympisk satsning i sikte.

Moas råd är enkelt till alla som vill börja idrotta eller ta nästa steg i sin utveckling:
– Våga ta kontakt. Bara kör! Folk är villiga att hjälpa och guida dig rätt.

För Moa har resan bara börjat.

Publicerad: 2026-02-20

Senast uppdaterad: 2026-02-20

Logga Start Your Impossible Camp.

Fakta: Start Your Impossible Camp Utvecklingsläger

Datum: 13–15 februari 2026
Plats: Bosön, Lidingö utanför Stockholm
Arrangör: Sveriges Paralympiska Kommitté
Antal deltagare: 25 idrottare

Urval av innehåll på lägret:

  • Grupp- och idrottsspecifik träning
  • Styrke- och konditionstester
  • Personlig kartläggning av mål och motivation
  • Workshops om kost, träningslära och planering
  • Klassificering och idrottsval med fysioterapeut
  • Uppföljning och nästa steg

Huvudpartner: Toyota Sverige möjliggör satsningen Start Your Impossible Camp.

Läs mer om Start Your Impossible Camp Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.