Gå till innehåll
$siteName
Sveriges paralympiska komitté logotyp
Sveriges paralympiska komitté logotyp

2 av 3 paralympier funderar på att sluta – lever på existensminimum

Två av tre svenska paralympier funderar på att avsluta sina idrottskarriärer på grund av att den ekonomiska situationen inte är hållbar. Det visar en färsk undersökning från Sveriges Paralympiska Kommitté som släpps idag, med 100 dagar kvar till Paralympics i Paris. För att få ekonomin att gå ihop arbetar 80 % av de tillfrågade vid sidan av sin idrottskarriär, ofta på heltid.

– I dagsläget arbetar jag drygt 60 procent. Inför ett läger måste jag planera träning, kost och sömn, men också min arbetstid extremt noga. Även om jag trivs med mitt jobb och är glad att kunna sköta det på distans är det klart att arbetet går ut över både träning och återhämtning, säger Louise Jannering, dubbel bronsmedaljör i cykel från Paralympics i Tokyo 2021.

Det är många elitidrottare i Sverige som brottas med finansiering av sin idrottskarriär. För svenska paralympier är situationen särskilt svår. Arbetslösheten är redan hög bland personer med funktionsnedsättning då inte alla jobb eller arbetsgivare är anpassade. Som elitidrottare minskar möjligheterna ytterligare eftersom arbetet måste vara flexibelt och arbetsgivaren helst ska stötta satsningen. Samtidigt är det ofta svårare att hitta sponsorer eftersom synligheten i media är begränsad.

– Min motivation är väldigt hög eftersom det ger mig så mycket att få leva det här livet och satsa på min idrott. Men det är klart att det kommer komma en punkt när jag måste fundera över vad det kostar mig i termer av utebliven pension, osäkra anställningar och svårighet att få lån till bostad. I dagsläget har jag ett vikariat som går ut till sommaren och jag är inneboende. Det funkar bra, men det borde inte behöva vara så, säger Louise Jannering.

Otrygga liv

Idrottare som hör till den yttersta eliten lever otrygga liv genom att inte kunna vara sjuka, föräldralediga eller räkna med pension. Paralympierna i undersökningen vittnar om att de ekonomiska förutsättningarna inte bara påverkar motivationen att fortsätta sin satsning. Det påverkar den faktiska förmågan att prestera. En ohållbar situation målas upp där de får stå för inkomstbortfall i samband med läger och tävlingar och där förlorad arbetstid ska tas igen vid hemkomsten. Många berättar att all semester går till träning, läger och tävlingar och att återhämtning ofta är obefintlig.

– Tyvärr är det här verkligheten i Sverige. De socioekonomiska förutsättningarna påverkar de aktivas förutsättningar att prestera, men också hur många aktiva vi faktiskt har. Vi är stolta att ha riktigt vassa medaljkandidater på både sommar- och vintersidan. Men det pågår en global idrottslig kapprustning och om Sverige ska kunna konkurrera på sikt krävs både mer resurser och att elitidrottare omfattas av det sociala välfärdssystemet så att idrottskarriären blir tryggare, säger Bo Sköld, generalsekreterare på Sveriges Paralympiska Kommitté.

Sverige har minst resurser

Sverige har minst pengar att fördela till elitidrott av andra jämförbara länder i Norden och Europa. Det påverkar idrottare som Louise och hennes pilot Catrin Nilsson när de inte får samma förutsättningar att träna, tävla och återhämta sig som konkurrenterna.

– Medan jag och Catrin pusslar ihop träning och jobb så har vi konkurrenter som är anställda idrottare. Det ger såklart andra förutsättningar till prestation och en social trygghet. Idag tränar vi sex dagar i veckan och så mycket vi bara kan med respekt för arbetet. Om vi skulle öka den mängden skulle det gå ut över kost eller sömn och då skulle ju resultaten utebli, säger Louise Jannering.

Om undersökningen

Undersökningen genomfördes i februari 2024 och har skickats till paralympier som tagits ut till Paralympics 2021 (Tokyo) och 2022 (Beijing) samt de elitaktiva som ingår i kandidattruppen för Paris 2024 och har möjlighet att kvalificera sig till Paralympics i år. 41 aktiva har svarat på enkäten.

Publicerad: 2024-05-20

Senast uppdaterad: 2024-05-20