Skidskytte

Skidskytte gjorde entré under de paralympiska spelen i Lillehammer 1994 och har sedan dess funnits med på det paralympiska programmet.

Idrotten utövas av både atleter med rörelsenedsättning och synnedsättning. De som har en synnedsättning använder sig av ett elektroniskt sikte som med hjälp av ljud signalerar när atleten siktar på måltavlan. Atleter med synnedsättning tävlar även tillsammans med en seende guide som visar vägen längs banan.

Utrustning

Elektroniskt gevär – Åkare med synnedsättning siktar med hjälp av sin hörsel. Det elektroniska geväret använder sig av ljudsignal. Ju närmre mitten av målvatavlan atleten siktar desto högre ton avger geväret.

Sit-ski – Är en specialdesignad stol som sitter ovanpå ett par skidor och används av åkare med funktionsnedsättning/muskelnedsättning eller koordinationsnedsättning i ben/underkroppen.

Distanser

Tävlingsbanan i skidskytte mäter 2 km, 2,5 km eller 3 km. Skjutbanan är en del av tävlingsbanan och det är 10 meter från skytten fram till tavlan med fem svarta prickar som ska träffas. Vid träff blir den svarta pricken vit. För personer med synnedsättning visas träff istället som grönt respektive rött. Vid miss tvingas åkaren att åka en straffrunda som är 100 meter för sittande åkare och 150 meter för stående åkare och åkare med synnedsättning. Vid distanslopp används inte straffrundor, istället adderar man en minut till sluttiden.